It’s snowing, horizontally.

It’s snowing and it’s still only October and I’m tired. The wind outside is so strong that the snow has to force its way sideways through the air, instead of slowly sinking, like nature intended. Well alright, fine maybe mother nature does intend the snow to be affected by the wind. Maybe the two correlate in some ways. But she shouldn’t allow it. Snowfall like that is distressing and ought not exist in order to keep overly sensitive 19 year olds, who feel trapped, on the sane side of the street.

I am tired of this season and it hasn’t even begun yet. No, I’m not sulky and I certainly don’t like to wallow in self-pity.

My window view looks like a seventies wallpaper.

Twilight, nej alltså bara övergången mellan dagsljus och mörker.

Det är en höstarnas höst. Allt stagnerar nu, till och med dagsljuset. Hela den här dagen har befunnit sig i en konstant skymning. För att ersätta solljuset har lamporna inomhus behövt vara tända från morgon till kväll. Ett lätt regn har legat, och ligger fortfarande i luften. Enligt Jakob är det springväder och det är jag faktiskt  beredd att hålla med honom om. Små vattendroppar som svalkar ansiktet hela tiden, nästan helt utan att anslaget känns, medan man pustar fram längs med ån. Och särskilt kallt är det inte heller.

Varken Klara eller Kajsa har ringt mig än.

Hello world!

Welcome to WordPress.com! This is your very first post. Click the Edit link to modify or delete it, or start a new post. If you like, use this post to tell readers why you started this blog and what you plan to do with it.

Happy blogging!